Perthro

Källäget

Perthro är den enda runan där det ärliga svaret är att ingen vet.

Det är värt att beskriva läget utan omsvep, eftersom nästan alla runböcker anger en betydelse utan att nämna att den är helt påhittad.

Det rekonstruerade urgermanska namnet saknar säker etymologi. Ingenting i de germanska språken, och inget övertygande i den vidare indoeuropeiska språkfamiljen, motsvarar ordet. Det fornengelska namnet peorð förekommer ingen annanstans i hela det fornengelska textmaterialet förutom i denna enda strof i rundikten. Det är ett hapax legomenon, ett ord som bara är belagt en enda gång, och dikten som nämner det förklarar det inte.

Runan ströks i den yngre futharken, så det finns ingen norsk eller isländsk strof att jämföra med. Den är också ovanlig i inskrifter, eftersom /p/ var ett sällsynt ljud i germanskan efter att den första germanska ljudskridningen (Grimms lag) omvandlade de flesta ärvda p-ljud till f.

Alltså: en strof, ett i övrigt okänt ord, ingen etymologi, inga parallella källor och ytterst få inskriftsfynd. Det är hela underlaget.

Vad dikten faktiskt säger

Strofen definierar inte ordet peorð, utan placerar det i en specifik social miljö. Vad det än är, är det alltid lek och skratt för de stolta, där krigare sitter tillsammans i en ölhall, glada i varandras sällskap.

Lägg märke till vad detta ger oss och vad det utelämnar. Det visar att peorð hör hemma i mjödhallen, under ledighet och i goda vänners lag. Däremot framgår det inte om peorð är själva spelet de spelar, spelpjäsen, musiken de lyssnar på, drycken på bordet eller själva hallen.

Handskriften är dessutom skadad på denna rad, vilket förklarar tomrummet i texten ovan. Utgivare har rekonstruerat luckan på olika sätt, men ingen av tolkningarna ändrar själva grundproblemet.

De konkurrerande hypoteserna

Varje tolkning nedan har förts fram på allvar av kunniga forskare. Ingen av dem råder det enighet kring.

En tärningsbägare eller spelpjäs. Den mest populära hypotesen, eftersom hallmiljön passar för spel och Tacitus beskriver germanernas tärningsspel som så tvångsmässigt att män spelade bort sin egen frihet. Runans form har tolkats som en liggande bägare. Språkligt stöd saknas dock helt: ordet kan inte härledas från någon känd germansk term för tärning eller spel.

Ett päronträd. Grundar sig på ett eventuellt lån från latinets pirum. Rundiktens övriga strofer nämner visserligen träd, så det vore inte främmande för dikten som helhet. Det förklarar däremot inte hallmiljön.

En eldstad eller härd. Föreslaget som ett keltiskt eller slaviskt lånord. Passar väl in i inomhusmiljön.

Ett musikinstrument. Härlett ur orden för lek och skratt, där fornengelska plega även kan syfta på musikframträdanden och inte bara spel.

En livmoder eller födsel. Vanlig i moderna runböcker, men historiskt sett den svagaste teorin. Den bygger på ett antaget släktskap som de flesta lingvister avvisar, och har ingen koppling till ölhallen som dikten faktiskt skildrar. Tolkningen blev populär under 1900-talet eftersom den gav runan en användbar innebörd i spådom.

Den ärliga sammanfattningen är den som språkforskaren Bruce Dickins och andra nådde fram till: ordet går inte att översätta utifrån dagens källäge.

Varifrån den moderna tolkningen kommer

Om ordet inte går att översätta, varför påstår då nästan varje runbok att Perthro betyder öde, slump, hemligheter eller livmodern?

Därför att ett spådomssystem inte kan ha tomma luckor. När runor började användas som orakel under 1900-talet, i synnerhet efter Ralph Blums The Book of Runes 1982, behövde alla tjugofyra runor en tydlig betydelse som kunde förmedlas till frågeställaren. Perthro var runan med ett tomrum, och tomrummet fylldes.

Hypotesen om tärningsbägaren var den mest praktiska, eftersom den kopplar samman slump, öde och det okända i ett enda grepp, vilket är tacksamma begrepp i en läggning. Därifrån gled tolkningen vidare till livmodern, det dolda och ockultism i allmänhet.

Detta förfarande är inte i sig klandervärt. Men det är inte översättning, och den skillnaden är avgörande. Blums bok, som lade grunden för modern runkastning, introducerade även den tomma runan samt en egen runföljd, och utformade öppet sin metod efter I Ching och tarotläggningar.

Tolkning: rättvänd

Med allt detta i åtanke är den praktiska frågan hur Perthro ska tolkas i en läggning. Det finns två rimliga förhållningssätt, och de skiljer sig åt.

Läs dikten. Perthro representerar hallen: lek, skratt, krigare som sitter tillsammans och den enkla glädjen i goda vänners sällskap under ledighet. Detta är den enda tolkning som har något som helst källstöd, och den är genuint användbar. Den talar om gemenskap, om värdet i kravlös samvaro och om att vistas bland sina egna utan att något står på spel. I en läggning fylld av tunga runor är den en påminnelse om att ölhallen finns.

Läs tomrummet. Perthro är runan vars betydelse är okänd. När den används medvetet markerar den faktorn som ännu inte har avslöjats: information frågeställaren saknar, ett beslut som fattas på annat håll eller något som snart blir avgörande men som ingen har satt ord på än. Detta är en modern tolkning utan historisk förankring, men den är åtminstone uppriktig med vad den är, till skillnad från teorin om livmodern.

Båda dessa spår är bättre än att låtsas som att etymologin vore klarlagd. Tolkningarna kopplade till slump och spel är också värda att ha i bakhuvudet, eftersom hallmiljön faktiskt för tankarna till sällskapsspel, även om ordet i sig inte gör det.

Tolkning: omvänd

Perthro är inte symmetrisk och har därför en omvänd position.

Upp och ned vänds gemenskapen till sin motsats: stämning som har surnat, ett rum där du inte är välkommen eller skratt på någons bekostnad snarare än tillsammans.

Tolkningen om det fördolda handlar om ett avslöjande som slår fel: en hemlighet som bevarats för länge eller som kommer fram på ett destruktivt sätt. Den omfattar även misstaget att passivt vänta på ödet och använda ovisshet som en ursäkt för att slippa fatta beslut.

Kopplingen till hasardspel är som tydligast i omvänd position: att ta orimliga risker trots usla odds. Tacitus skildring av germanernas tärningsspel slutar med män som satsar sin egen frihet på ett sista kast och plikttroget accepterar slaveriet vid förlust.

Moderna esoteriska lager

Nästan allt som i dag sägs om denna runa är moderna tillägg, vilket gör den till det tydligaste exemplet på denna webbplats.

Kopplingarna till element, träd och nornorna härstammar från 1900-talets nyockultism, framför allt från författare som Thorsson och Aswynn. Livmodertolkningen, associationerna till det ockulta och fördolda kunskaper samt synen på Perthro som ödets egen runa hör alla till samma epok.

Inget av detta har historiskt stöd. Vissa delar kan ändå vara praktiskt användbara. Den avgörande skillnaden denna webbplats upprätthåller är den mellan att säga "detta är en modern tolkning som fungerar" och "detta är vad runan betyder". För Perthro är den distinktionen viktigare än för någon annan runa.

Tillsammans med andra runor

Perthro tillsammans med Wunjo (ᚹ) förstärker halltemat: djup gemenskap och trivsel, vilket förmodligen är den varmaste kombinationen runan kan bilda.

Perthro tillsammans med Ansuz (ᚨ) visar att det fördolda är på väg att uttalas. Det är oftast det tydligaste tecknet i en läggning på att viktig information är på ingång.

Perthro tillsammans med Isa (ᛁ) fryser det okända i sitt läge: något som ännu inte har uppdagats och som inte kommer att avslöjas inom den närmaste tiden.

Perthro tillsammans med Fehu (ᚠ) lutar åt speltemat och bör tolkas med försiktighet i ekonomiska frågor.

Perthro tillsammans med Eihwaz (ᛇ) sammanför två av runradens mest svårtolkade runor, vilket i praktiken oftast innebär att frågeställaren har betydligt mindre information än vad denne tror.