Esoteriska skolor

Det börjar 1902

Runockultismen har ett exakt startdatum, vilket är ovanligt för en esoterisk tradition och synnerligen belysande.

År 1902 genomgick den österrikiske författaren Guido von List en gråstarrsoperation och tillbringade elva månader i blindhet. Under denna konvalescens mottog han enligt egen utsago en uppenbarelse om runornas sanna väsen. Han gav ut sina slutsatser 1908 i skriften Das Geheimnis der Runen (Runornas hemlighet).

Det system han skapade var Armanen Futharkh: en rad om arton runor, härledda ur de arton trollsånger som Oden räknar upp i Ljóðatal i eddadikten Hávamál.

Detta tal är det avgörande avslöjandet. Inget historiskt runalfabet har arton tecken. Den urnordiska futharken har tjugofyra, den yngre futharken sexton och den anglosaxiska futhorcen tjugonio eller fler. Von List konstruerade en rad baklänges för att passa versantalet i en isländsk 1200-talsdikt och hävdade att denna var urskriften varifrån alla verkliga rader degenererat.

Före 1902 fanns ingen egentlig runockultism. Runor var ett antikvariskt och språkvetenskapligt forskningsfält, dechiffrerade av Sophus Bugge och studerade av filologer. All esoterik som därefter förknippats med dem härstammar direkt eller indirekt från en konvalescent mans visioner i Wien.

Det völkiska och nazistiska arvet

Von Lists läror stannade inte i de ockulta sällskapen.

De togs upp av den völkiska rörelsen, en tysk nationalistisk strömning som förenade folklivsromantik, rasteorier och mystik, och för vilken tanken på en forngermansk hemlig skrift undertryckt av kristendomen var ytterst tacksam.

Därifrån fördes idéerna in i Tredje riket. Karl Maria Wiligut, en ockultist som påstod sig bära på ett tusenårigt släktminne, blev SS-officer och rådgivare åt Heinrich Himmler, med ansvar för rituella frågor och runutformning på slottet Wewelsburg.

De materiella spåren finns kvar än i dag. SS-märket utgörs av en dubblerad Sowilo, ritad 1932 av Walter Heck efter von Lists feltolkning av tecknet som Sig (seger). Algiz användes som Lebensrune (livsrune) på dokument inom Lebensborn, medan den omvända formen markerade dödsfall. Othala prydde SS-divisioners emblem. Tiwaz bars av utbildningsenheter och en modifierad Wunjo fungerade som märke för Hitlerjugends lanttjänst.

Detta är varken en obetydlig parentes eller fornhistoria. Othala finns alltjämt förtecknad i Anti-Defamation Leagues (ADL) databas över hatsymboler. Offentlig förevisning av den dubblerade Sowilo-runan är förbjuden i lag i Tyskland och flera andra länder, och högerextrema grupper använder fortfarande dessa tecken aktivt.

Inget av detta har någon koppling till järnåldern. Det rör sig om en 1900-talsockupation av ett tvåtusenårigt alfabet, och att inse detta är skillnaden mellan att rita en historisk bokstav och att ovetande citera en totalitär rörelse.

Återuppbyggnaden efter andra världskriget

Den runrenässans som de flesta stöter på i dag är en senare och i hög grad fristående företeelse, skapad efter kriget och huvudsakligen på engelska.

Ralph Blum, The Book of Runes (1982). Boken blev en enorm försäljningsframgång, förpackad med en uppsättning lergodsbrickor, och är det moderna runkastandets direkta föregångare. Blum medgav öppet att han utgått från I Ching och tarot, tillämpade en egen ordningsföljd och uppfann den tomma runan (blank rune), som saknar all historisk grund.

Edred Thorsson (Stephen Flowers) tillförde från mitten av 1980-talet gedigen akademisk skolning: som disputerad germanist utarbetade han ett system med betydligt starkare förankring i källorna. Huvuddelen av de korrespondenser till element och gudar som i dag framställs som traditionella härrör från hans författarskap.

Freya Aswynn, Leaves of Yggdrasil (1988), skapade ett parallellt system med tyngdpunkt på fornvästnordiska källor och personlig rituell praktik.

Tillsammans lade dessa tre grunden för nästan allt som står i moderna instruktionshäften. Det är ett genomtänkt och ofta påläst arbete. Men det är fyrtio år gammalt, inte tvåtusen, och speglar inte vad järnålderns ristare trodde på.

En sanningsenlig beskrivning av en modern korrespondenstabell är: en syntes från sent 1900-tal, grundad på medeltida dikter, färgad av filologi av skiftande kvalitet och formad av vilken författare sammanställaren råkade läsa.

Modern asatro är en separat fråga

Det är helt nödvändigt att hålla isär två skilda företeelser som populära framställningar ofta sammanblandar.

Heathenry (även kallad asatro eller Forn Siðr) är en samtida religion som rekonstruerar förkristna germanska seder. Den är ett erkänt trossamfund i flera länder; isländska Ásatrúarfélagið erkändes officiellt 1973 och har uppfört ett tempel i Reykjavík. Rörelsen har präster, församlingar, rituella kalendarier och en livlig intern debatt om metoder och urkunder.

Inom rörelsen finns en tydlig och öppet debatterad splittring. Inklusiv asatro hävdar att religionen är öppen för alla oavsett härkomst; den völkiska (folkish) grenen förbehåller den åt personer med visst genetiskt ursprung, och överlappar i detta avseende med extremhögern. Etablerade inklusiva organisationer har tagit kraftfullt och offentligt avstånd från rasism.

Att ett runtecken en gång användes av SS säger alltså ingenting om den person som bär det i dag, och en mycket stor mängd människor använder runor utan några som helst politiska motiv. Samtidigt är historien ett faktum och vissa grupper brukar dessa symboler helt medvetet.

Den praktiska följden är påtaglig: vissa specifika former bär på en offentlig laddning som bäraren inte råder över. Othala och den dubblerade Sowilo är de tydligaste exemplen. Detta är en realitet kring hur en symbol uppfattas i samhället, inte en dom över den enskildes avsikter.

Hur man källgranskar ett påstående

Eftersom utvecklingslinjen är dokumenterad kan påståenden om runors betydelser spåras med hjälp av några enkla kontrollfrågor.

Vilket alfabet används? Innehåller ett system arton runor rör det sig om von Lists Armanen-rad från 1902. Följer det den urnordiska radens tjugofyra tecken i Blums ordning härrör det från 1982.

Förekommer det en tom runa? Då stammar uppsättningen från Blum, oavsett vad som påstås i boken.

Från vilken dikt hämtas betydelsen? Att hävda att Kenaz betyder upplysning följer en anglosaxisk text mot två nordiska källor. Det är ett legitimt val, men bör redovisas öppet.

Erbjuds omvända betydelser för symmetriska tecken? Nio av de tjugofyra runorna kan rent geometriskt inte vändas upp och ner. En bok som anger omvända betydelser för Isa eller Gebo förbiser tecknens fysiska form.

Uppges källan vid namn? Uttrycket «enligt gammal nordisk tradition» döljer nästan alltid en tes från Thorsson eller en gissning från von List. Att känna till den verklige upphovsmannen är hederligare och betydligt mer intressant.