Egyptiska dekaner

Astrologins ansikten

Hellenistiska astrologer delade varje stjärntecken i tre ansikten om tio grader och gav varje ansikte en av de gamla egyptiska dekanerna och en planethärskare, med början i Mars i Vädurens första ansikte. De trettiosex ansiktena gick vidare in i indisk, arabisk och latinsk astrologi och används fortfarande, enligt två rivaliserande härskarscheman.

ansikten
36
vardera
10°
planeter i turordning
7

Hur ansiktena fungerar

Dekanerna som en underavdelning av zodiaken: hur de skars ut, namngavs och fick sina härskare, de rivaliserande schemana och vägarna de tog till Indien, Bagdad och det moderna horoskopet.

🎭

Tre ansikten i varje tecken

indelningen hellenistisk tid

Varje tecken om trettio grader delas i tre ansikten om tio: 0–10°, 10–20° och 20–30°. Tolv tecken ger trettiosex ansikten, ett för varje egyptisk dekan, så den gamla stjärnkalendern passar in i den nya zodiaken utan att något blir över.

🔤

Dekanos, prosopon, facies

grekiska, latin, arabiska, sanskrit ordförrådet

Grekiska författare skrev dekanos (av ordet för tio) eller prosopon, ansiktet; latinet använde decanus och facies, arabiskan wajh, och sanskrit lånade drekkana från grekiskan. Svenskan behåller liksom engelskan både dekan och ansikte för samma segment om tio grader.

📐

Från stjärnor till segment

det ptolemeiska Egypten 2:a århundradet f.Kr. och framåt

De egyptiska dekanerna var ojämnt fördelade stjärnor, de flesta söder om ekliptikan. Hellenistiska astrologer ersatte dem med lika långa bågar om tio grader av zodiaken och behöll namnen och antalet medan de verkliga stjärnorna föll bort.

🪐

Härskare i kaldeisk ordning

standardschemat romerska kejsartiden och framåt

Planeterna tilldelas i den fallande ordningen Saturnus, Jupiter, Mars, Solen, Venus, Merkurius, Månen, med början i Mars i Vädurens första ansikte eftersom Mars styr Väduren. Därefter löper följden mekaniskt vidare genom alla trettiosex ansikten.

♂️

Mars i båda ändar

från Fiskarna till Väduren 36 = 5 × 7 + 1

Fem varv med sju planeter fyller trettiofem ansikten; det trettiosjätte, Fiskarnas sista ansikte, inleder ett sjätte varv med Mars. Vädurens första ansikte är också Mars, så zodiaken sluter sig och öppnar sig igen med två Marsansikten i rad.

📅

Regeln bakom veckan

planettimmarna romersk tid

Samma fallande ordning, lagd över dygnets tjugofyra timmar, ger veckodagarnas planetnamn: de första timmarna på dagar som följer på varandra tillfaller Saturnus, Solen, Månen, Mars och så vidare. Ansikten och veckodagar följer en och samma regel.

📜

Manilius tecken

Rom början av 1:a århundradet e.Kr.

Skalden Manilius gav varje dekan åt ett tecken i stället för en planet: Vädurens tre åt Väduren, Oxen och Tvillingarna, Oxens åt Kräftan, Lejonet och Jungfrun, och så vidare. Schemat slog inte igenom, men det visar att planethärskarna inte var det enda alternativet.

🖼️

Bilder som stiger upp

från Egypten till Bagdad 1:a–9:e århundradet

Teukros från Babylon katalogiserade stjärnbilderna som stiger upp med varje dekan, och Hefaistion och Firmicus antecknade de egyptiska namnen. Via persiska och arabiska mellanhänder blev listorna Abu Ma'shars dekanbilder och senare bilderna i Picatrix.

🪷

Drekkana

Indien 2:a århundradet e.Kr. och framåt

Indisk astrologi tog över dekanerna från grekiska källor som drekkana, med bilder i Yavanajataka. Varahamihiras standardhärskare följer elementet: tecknets herre, därefter herrarna över det femte och det nionde tecknet. Drekkanahoroskopet används fortfarande i jyotisha.

📚

Ansiktena på arabiska

Bagdad & Ghazni 800-talet–1000-talet

Abu Ma'shar ställde upp ansiktena med kaldeiska härskare och tre bildserier vardera, och al-Biruni förde 1029 in dem i tabeller bland planeternas värdigheter. Latinska översättningar på 1100-talet gjorde ansiktena till standard i europeisk astrologi.

⚖️

Den minsta värdigheten

medeltid & tidigmodern tid fram till 1600-talet

Av de fem essentiella värdigheterna, domicil, upphöjelse, triplicitet, term och ansikte, rankas ansiktet lägst. William Lilly gav det en poäng mot fem för domicil: nog för att hindra en planet från att vara peregrin, men knappast mer.

🧭

Två scheman i dag

modern astrologi 1900-talet och framåt

Traditionella astrologer håller fast vid de kaldeiska ansiktena; den populära solteckenastrologin använder mest triplicitetshärskare, vilket ger Väduren Mars, Solen och Jupiter. Golden Dawn använde de kaldeiska ansiktena, med början i Saturnus i Lejonet, för tarotens nummerkort.

Ansiktenas författare

Astrologerna som definierade, katalogiserade och rangordnade de trettiosex ansiktena, och forskaren som spårade hur deras bilder vandrade.

Marcus Manilius

början av 1:a århundradet e.Kr. Rom

Författare till Astronomica, den äldsta bevarade astrologiska dikten på latin, vars fjärde bok fördelar de trettiosex dekanerna på stjärntecken i stället för planeter och behandlar dem som dolda krafter som modifierar varje tecken.

Teukros från Babylon

troligen 1:a århundradet e.Kr. Egypten

Astrolog från fästningsstaden Babylon nära dagens Kairo, vars katalog över stjärnbilderna som stiger upp med varje dekan genom senare översättningar blev roten till de arabiska och latinska dekanbilderna.

Yavanesvara & Sphujidhvaja

149/150 och 269/270 e.Kr. västra Indien

Översättaren och versifikatören av Yavanajataka, den sanskritbearbetning av grekisk astrologi som förde dekanerna till Indien som drekkana, var och en med en egen beskriven bild.

Firmicus Maternus

4:e århundradet e.Kr. Sicilien & Rom

Författare till Mathesis, som kallar dekanerna mäktiga gudar, räknar upp deras namn och tilldelar deras planethärskare i kaldeisk ordning och som därmed bevarade schemat åt det latinska västerlandet.

Hefaistion från Thebe

ca 380–415 e.Kr. Egypten

Sammanställare av Apotelesmatika, som ger de egyptiska dekannamnen i grekisk stavning, tre för varje tecken, som en del av sin beskrivning av zodiaken.

Varahamihira

500-talet Ujjain

Astronom och astrolog vars Brihat Jataka blev en indisk standardhandbok och fastställde drekkanahärskarna efter element: tecknets herre, därefter herrarna över det femte och det nionde tecknet.

Abu Ma'shar

787–886 Balkh & Bagdad

Författare till Great Introduction, som ger varje ansikte dess kaldeiska härskare och tre bildserier, en persisk, en indisk och en grekisk; dess latinska översättningar gjorde ansiktena till en del av den europeiska standardastrologin.

Al-Biruni

973–ca 1050 Khwarazm & Ghazni

Universallärd vars Handledning i grunderna för astrologins konst, fullbordad 1029, lägger fram ansiktena och deras härskare bland planeternas värdigheter i överskådlig tabellform.

William Lilly

1602–1681 London

Engelsk astrolog vars Christian Astrology från 1647 poängsatte de essentiella värdigheterna och gav ansiktet en poäng mot fem för domicil, en rangordning som traditionella astrologer fortfarande använder.

Franz Boll

1867–1924 Tyskland

Klassisk filolog vars Sphaera från 1903 gav ut Teukros katalog och spårade hur dess dekangestalter gick via persiska och arabiska mellanled till Abu Ma'shar och de latinska bildlistorna.

Vad ett ansikte är

I hellenistisk astrologi delas varje stjärntecken i tre segment om tio grader, och varje segment är ett ansikte. De trettiosex ansiktena är de gamla egyptiska dekanerna överförda till zodiakens geometri: där dekanerna hade varit stjärngrupper som steg upp vid horisonten är ansiktena lika långa bågar av ekliptikan, var och en med en planethärskare. Grekiska skribenter använde dekanos (av ordet för tio) och prosopon, ansiktet eller masken, mer eller mindre omväxlande; latinska författare skrev decanus och facies, arabiska astrologer wajh, i plural wujuh, och sanskrit lånade det grekiska ordet som drekkana. Termerna syftar på samma sak, en skiva om tio grader av ett tecken som styrs av en planet, och en planet som står i den skivan sägs vara i sitt ansikte. Ansiktet är den minsta av de klassiska underavdelningar som de flesta astrologer fortfarande använder, finare än tecknet och grövre än den enskilda graden.

Från stjärngrupper till segment om tio grader

De egyptiska dekanerna var inte alls segment av ekliptikan. De var stjärnor och asterismer som valts ut för att de steg upp med användbara mellanrum, och de flesta av dem låg i ett bälte söder om ekliptikan, där även Sirius och Orion står. Avstånden mellan dem var ojämna, och listorna förändrades under seklernas lopp när kalendern gled. När den babyloniska zodiaken med sina tolv lika stora tecken nådde det ptolemeiska Egypten fördes de två systemen samman genom beslut snarare än genom observation. Varje tecken delades i tre, och varje tredjedel fick en dekan. Den runda zodiaken från Dendera, huggen omkring 50 f.Kr., visar resultatet som en bild, med tecknen i mitten och dekanerna längs kanten. I den skrivna astrologin var sammanslagningen aritmetisk: trettiosex dekaner gånger tio grader fyller cirkelns 360 grader exakt, precis som trettiosex tiodagarsveckor hade fyllt civilårets 360 dagar. Stjärnorna bakom de gamla namnen föll ur bilden, och kvar blev en indelning av zodiaken med egyptiska namn och egyptisk prestige.

Den kaldeiska ordningen

Det hellenistiska standardschemat ger ansiktena deras härskare i den kaldeiska ordningen, följden av de sju klassiska planeterna från den långsammaste till den snabbaste så som antikens astronomer bedömde dem: Saturnus, Jupiter, Mars, Solen, Venus, Merkurius och Månen. Följden börjar med Mars i Vädurens första ansikte, eftersom Mars styr tecknet Väduren, och fortsätter sedan helt enkelt nedåt och börjar om. Väduren har alltså Mars, Solen och Venus; Oxen fortsätter med Merkurius, Månen och Saturnus; Tvillingarna med Jupiter, Mars och Solen; och så vidare genom zodiaken. Inga ytterligare resonemang om varje teckens karaktär ingår. När startpunkten väl är fastlagd följer resten mekaniskt, vilket är ett skäl till att schemat var så stabilt över språk och sekler. Det är den ordning som finns hos grekiska och latinska astrologer under romersk kejsartid, i 800-talets arabiska handböcker, i medeltidens latinska astrologi och i Golden Dawns tarottilldelningar.

Tabellen över de trettiosex ansiktena

Hela följden, läst längs varje rad och sedan ner till nästa tecken, går igenom de sju planeterna fem gånger och inleder ett sjätte varv med det sista ansiktet.

Tecken Första ansiktet (0–10°) Andra ansiktet (10–20°) Tredje ansiktet (20–30°)
Väduren Mars Solen Venus
Oxen Merkurius Månen Saturnus
Tvillingarna Jupiter Mars Solen
Kräftan Venus Merkurius Månen
Lejonet Saturnus Jupiter Mars
Jungfrun Solen Venus Merkurius
Vågen Månen Saturnus Jupiter
Skorpionen Mars Solen Venus
Skytten Merkurius Månen Saturnus
Stenbocken Jupiter Mars Solen
Vattumannen Venus Merkurius Månen
Fiskarna Saturnus Jupiter Mars

Läst på det här sättet visar tabellen också vilka planeter som är bäst företrädda. Mars styr sex ansikten och varje annan planet fem, en liten asymmetri som följer direkt av aritmetiken när trettiosex delas med sju.

Varför Mars förekommer två gånger

När trettiosex ansikten fördelas på sju planeter blir ett över: fem fulla varv använder trettiofem ansikten, och det trettiosjätte inleder ett sjätte. Eftersom följden började med Mars går även det överblivna ansiktet till Mars, och det hamnar på Fiskarnas tredje ansikte. Nästa ansikte runt cirkeln är Vädurens första, som återigen är Mars, så zodiakens slut och början möts i två Marsansikten i följd. Antikens författare tycks inte ha bekymrat sig över detta. Ordningen bakom ansiktena är samma fallande ordning som, tillämpad på dygnets tjugofyra timmar, ger veckodagarnas planetnamn: ge en dags första timme åt Saturnus, räkna nedåt bland planeterna timme för timme, så tillfaller nästa dags första timme Solen, nästa Månen, sedan Mars och så vidare: Saturnus dag, Solens, Månens och därefter Mars dag, som franskan fortfarande kallar mardi. Ansikten och veckodagar är två tillämpningar av en och samma regel för att fördela planeter i följd.

Manilius och det zodiakala schemat

Planetschemat var inte det enda i antiken. Den romerske skalden Manilius, som skrev sin Astronomica under Augustus och Tiberius, fördelar varje teckens dekaner inte på planeter utan på tecken. Vädurens tre dekaner går till Väduren, Oxen och Tvillingarna; Oxens till Kräftan, Lejonet och Jungfrun; och följden löper vidare genom zodiaken och återvänder till sin början vart fjärde tecken. Manilius framställer dekanerna som en källa till dolda inflytanden som kan förändra ett teckens karaktär från den ena sträckan om tio grader till nästa. Hans version blev inte standard, men den visar att dekanerna under 1:a århundradet e.Kr. fortfarande var en ram som olika författare fyllde på olika sätt, och att det planetära härskarskap som senare framstod som kanoniskt var ett val bland flera.

Bilder som stiger upp med ansiktena

Ansiktena förlorade inte sina bilder när de blev segment om tio grader. Teukros från Babylon, en astrolog från den egyptiska fästningsstaden Babylon som brukar dateras till 1:a århundradet e.Kr., sammanställde en katalog över stjärnbilderna som stiger upp vid sidan av varje dekan, grekiska, egyptiska och andra, och beskrev gestalterna som hörde till var och en. Hefaistion från Thebe ger omkring 415 e.Kr. de egyptiska dekannamnen i grekisk stavning för varje ansikte. Firmicus Maternus kallar i sin Mathesis från 300-talet dekanerna stora gudar och räknar upp deras namn, och han använder också planethärskarna i kaldeisk ordning. Den tyske klassiske filologen Franz Boll visade i sin Sphaera från 1903 att Teukros katalog gick via persiska och arabiska mellanled in i Abu Ma'shars bildlistor och därifrån till det latinska Europa. Ansiktena färdades alltså som ett dubbelt paket: en planethärskare som kunde användas i beräkningar och en gestalt som kunde målas eller graveras.

Ansiktet bland de andra underavdelningarna

Hellenistiska astrologer delade tecknet på flera sätt samtidigt, och ansiktet är lättast att förstå bredvid de andra. Termerna, även kallade gränser, skär varje tecken i fem olika stora delar som styrs av de fem planeterna utom Solen och Månen, och den version som kallas de egyptiska termerna var den mest använda. Dodekatemoria delar varje tecken i tolv delar om två och en halv grad, var och en tilldelad ett tecken, och vissa författare gick ännu längre och gav varje enskild grad en egen härskare, monomoiria. Av dessa är ansiktet den enda underavdelningen med en direkt egyptisk förfader på himlen och den enda som varje senare tradition, grekisk, indisk, arabisk och latinsk, behöll i någon form. Den är också den mest regelbundna: lika stora segment, en fast följd av härskare och inga undantag. Den regelbundenheten förklarar en del av dess överlevnad, eftersom vem som helst som känner en planets grad och de sju planeternas ordning kan hitta ansiktet.

Drekkana i Indien

Grekisk astrologi nådde Indien under de första århundradena e.Kr., och dekanerna följde med. Yavanajataka, en sanskritversion av en grekisk astrologisk text som översattes av Yavanesvara 149/150 e.Kr. och sattes på vers av Sphujidhvaja 269/270, beskriver en bild för var och en av de trettiosex drekkana, och dessa beskrivningar hör till förfäderna till den indiska bildserie som Abu Ma'shar senare upptecknade. Indisk astrologi behöll dock inte den kaldeiska ordningen för härskarna. I det schema som blev standard, och som finns i Varahamihiras Brihat Jataka från 500-talet, styrs ett teckens första drekkana av tecknets herre, den andra av herren över det femte tecknet räknat därifrån och den tredje av herren över det nionde, så att ett teckens alla tre ansikten hör till samma element. Inom jyotisha är drekkana ett av delhoroskopen, det tredje harmoniska horoskopet, som används vid sidan av det egentliga födelsehoroskopet, och det används fortfarande dagligen.

Ansiktena i arabisk och latinsk astrologi

De arabiska astrologerna ärvde båda traditionerna. Abu Ma'shar, som skrev sin Great Introduction i Bagdad på 800-talet, ställer upp ansiktena med deras härskare i kaldeisk ordning och tre bildserier för vart och ett, en persisk, en indisk och en grekisk. Al-Biruni för i sin Handledning i grunderna för astrologins konst från 1029 in ansiktena i tabeller bland planeternas värdigheter, med de kaldeiska härskarna. Genom latinska översättningar på 1100-talet, bland andra av Johannes av Sevilla och Hermann av Kärnten, kom ansiktena in i europeisk astrologi som en del av standardapparaten. Ptolemaios, den mest inflytelserika antika auktoriteten i den traditionen, ger inte dekanansiktena någon roll i Tetrabiblos, men de arabiska handböcker som det medeltida Europa faktiskt använde behöll dem. Bilderna gick sin egen väg in i talismanmagin, där Picatrix använde dem som recept; härskarna stannade i den tekniska astrologin som en mindre värdighet.

Den svagaste av de fem värdigheterna

I medeltida och tidigmodern astrologi bedömdes en planets styrka delvis utifrån dess essentiella värdigheter, de platser i zodiaken där den hade något slags härskarskap. Fem erkändes: domicil, upphöjelse, triplicitet, term och ansikte. Skribenterna rangordnade dem i den ordningen, och William Lilly gav dem i sin Christian Astrology från 1647 ett poängvärde: fem för domicil, fyra för upphöjelse, tre för triplicitet, två för term och en för ansikte. En planet i sitt eget ansikte hade alltså minsta möjliga andel värdighet, nog för att hindra den från att vara peregrin, det vill säga helt utan värdighet, men knappast mer. Astrologer i denna tradition använde ansiktet främst för att avgöra jämna lägen och för att beskriva en planets mindre omständigheter, och en del använde, efter de arabiska bildlistorna, bilden för ett uppstigande ansikte för att beskriva en persons utseende eller en frågas karaktär.

Två scheman i modernt bruk

Två härskarsystem lever kvar i modern astrologi. Traditionella astrologer, liksom återupplivandet av hellenistiska och medeltida metoder sedan 1980-talet, håller fast vid de kaldeiska ansiktena. Mycket av den populära västerländska astrologin använder i stället triplicitetsschemat som är känt från Indien och som blev utbrett under 1900-talet: ett teckens första dekan styrs av tecknets egen härskare, den andra och tredje av härskarna över de två följande tecknen av samma element. I det systemet går Vädurens dekaner till Mars, Solen och Jupiter, och skribenter som skriver om soltecken använder dem för att dela varje teckens födelsedagar i tre grupper. Golden Dawn valde de kaldeiska ansiktena för sin tarot, med början inte i Väduren utan i Lejonets första ansikte, som styrs av Saturnus, och tilldelade nummerkorten från två till tio i följd. Dess tarotkorrespondenser behandlas på en egen sida; ansiktena själva är den gemensamma grunden under alla dessa system.

Vanliga frågor

Vad är ett ansikte i astrologin?

Ett ansikte är ett av de tre segment om tio grader som varje stjärntecken delas i, så zodiaken har trettiosex. Varje ansikte har en planethärskare. Ansiktena är de egyptiska dekanerna anpassade till den hellenistiska zodiaken, och orden ansikte och dekan används om samma sak.

Är dekaner och ansikten samma sak?

Inom astrologin, ja. De egyptiska dekanerna var stjärnor som steg upp vid horisonten, men hellenistiska astrologer gjorde dem till segment om tio grader av zodiaken, och grekiska skribenter kallade dessa segment både dekanoi och prosopa, ansikten. Vissa moderna författare förbehåller ordet dekan triplicitetsschemat och ansikte det kaldeiska schemat, men historiskt överlappar termerna.

Hur tilldelas ansiktenas planethärskare?

I det klassiska schemat enligt planeternas kaldeiska ordning från den långsammaste till den snabbaste: Saturnus, Jupiter, Mars, Solen, Venus, Merkurius, Månen. Följden börjar med Mars i Vädurens första ansikte och fortsätter utan avbrott, så Väduren har Mars, Solen och Venus, Oxen har Merkurius, Månen och Saturnus, och så vidare till Fiskarna, vars ansikten är Saturnus, Jupiter och Mars.

Varför styr Mars två ansikten i rad?

Trettiosex ansikten fördelade på sju planeter ger fem fulla varv och ett ansikte över. Det extra ansiktet, Fiskarnas tredje, tillfaller Mars eftersom följden började med Mars, och Vädurens första ansikte är också Mars. Följden blir att Mars styr sex ansikten och varje annan planet fem.

Vad är triplicitetsschemat för dekaner?

Ett alternativ där ett teckens tre dekaner styrs av härskarna över de tre tecknen av samma element, med början i tecknet självt. Vädurens första dekan styrs av Mars, den andra av Solen som härskare över Lejonet, den tredje av Jupiter som härskare över Skytten. Det är det indiska standardschemat för drekkana och det som den mesta moderna solteckenastrologin använder.

Hur viktigt är ansiktet som värdighet?

Det är den svagaste av de fem klassiska essentiella värdigheterna. I William Lillys poängsättning från 1647 får en planet i sitt eget ansikte en poäng, mot två för term, tre för triplicitet, fyra för upphöjelse och fem för domicil. Traditionella astrologer använder det för att visa att en planet inte helt saknar ställning, snarare än som ett tecken på verklig styrka.

Använde Ptolemaios dekanerna?

Inte dekanansiktena. Tetrabiblos, antikens mest inflytelserika astrologiska bok, bygger sitt system på tecken, termer, triplicitet och aspekter och ger dekanerna ingen plats. De överlevde genom andra grekiska och latinska författare som Teukros, Hefaistion och Firmicus Maternus, och genom de arabiska handböcker som det medeltida Europa använde.

Vad är en drekkana?

Sanskritnamnet för dekanen, lånat från grekiskan. Indisk astrologi tog emot dekanerna tillsammans med den grekiska astrologin under de första århundradena e.Kr., och Yavanajataka ger en bild för var och en av de trettiosex drekkana. Inom jyotisha är drekkana också ett delhoroskop, som byggs genom att varje tecken delas i tre, och dess härskare följer triplicitetsprincipen.

Varifrån kommer dekanbilderna?

Delvis från Egypten och delvis från de grekiska stjärnbilder som stiger upp vid sidan av varje dekan, som Teukros från Babylon katalogiserade. Abu Ma'shar upptecknade senare tre bildserier för varje ansikte, en persisk, en indisk och en grekisk, och Picatrix och Agrippa förde in dem i europeisk magi. Franz Boll spårade en stor del av denna överföring 1903.

I vilken dekan av mitt tecken är jag född?

Det beror på var Solen, eller den planet du tittar på, står inom sitt tecken: 0–10° är den första dekanen, 10–20° den andra och 20–30° den tredje. Datum i kalendern är bara en uppskattning, eftersom Solens inträde i varje tecken förskjuts något från år till år. Traditionella och moderna astrologer anger sedan olika härskare för samma dekan, beroende på vilket schema de följer.

Senaste Inlägg

Upptäck den uråldriga visdomen hos tarotkort och lås upp mysterierna i din andliga resa. Vår blogg är din portal till att förstå den rika symboliken, betydelserna och praktiska tillämpningarna av tarotläsning.